Småland på en tallrik
Småland är ängar, hagar och glittrande sjöar. Det är milsvida skogar som bjuder in till svamp- och bärplockning eller bara till stilla begrundan. Det är absolut tystnad, fågelkvitter och ljudet av tåg i fjärran. Småland är Emil i Lönneberga och Bullerbybarnen, röda stugor och ostkaka. Det är surt och salt och sött, rökt, fermenterat och bakat i en skön förening.
Välkommen till Södra Småland!
En kulinarisk resa genom det småländska landskapet
”Nu vill jag du ska veta vad som stod på köksbordet i Katthult den där annandagen. Där stod ett fat med palt, ett fat med fläskkorv, ett fat med sylta, ett fat med leverpastej, ett fat med bräckkorv, en bunke med ostkaka, ett fat med äppelkaka, en stånka enbärsdricka och en liten helstekt spädgris garnerad med sockerkristyr.”
Så skaldade Astrid Lindgren om det stora tabberaset i Lönneberga där Emil bjöd alla fattighjon på gårdens julmat. Få har gjort så mycket för den småländska gastronomin som hon. Men vad är det då med den småländska maten som väcker ett sådant begär? Vi tittar på de mest småländska av rätter och råvaror och pratar med kocken Paul Svensson om det småländska arvet.
Mer om Matkulturarvsprojektet
Destination Småland drev, i samarbete med Almi, projektet för att utveckla måltidsturism i Kronoberg. Tio utvalda företag fick stöd att skapa bokningsbara matupplevelser med lokal förankring. Projektet lyfte det småländska matkulturarvet och kombinerade affärsutveckling med fokus på hållbarhet och produktpaketering. Vilket resulterade i över 18 bokningsbara produkter .
Möt våra deltagare
Tio modiga och nyfikna företagare tog chansen att utveckla nya måltidsupplevelser med lokal förankring. Genom projektet skapades bokningsbara produkter som lyfter fram deras småländska smaker och värdskap.
Prästgården Annerstad
Text uppdateras inom kort
Asa Herrgård
Text uppdateras inom kort
Linnes Råshult
Text uppdateras inom kort
Monokultur
Text uppdateras inom kort
Ladda ned guide för dig inom måltidsupplevelser
Skapa, utforska, analysera, utveckla och lansera din bokningsbara måltidsupplevelse – med projektets verktyg som din guide.
En smak av det goda livet
Ostkaka
Är det fest då ska det bjudas ostkaka, det är sen gammalt. Ostkaka är Smålands okrönta nationalrätt och en av regionens mest kända specialiteter. I det gamla bondesamhället var ostkakan typisk förning, det vill säga en färdiglagad rätt som man skickade i förväg eller hade med sig på fest, då det i det fattiga bondesamhället var vanligt med knytkalas.
Gunnar Skogsmark, född 1904 i Misterhult berättar i en ljudupptagning från 1959 att det på ett välbesökt gille kunde bli en lång rad ostkakor som dukades fram i sina kopparbunkar, men få klagade nog över det: ”Bondmororna bevakade med falkblick vilka som tog av deras ostkaka och det var svårt att slippa undan. Oartigt vore det annars och sårande för många.”
Enligt den småländska traditionen börjar man alltid äta ostkaka från mitten. En teori är att det berodde på att ostkakan förr bakades i en kopparbunke med beläggning av tenn. Blev det sprickor i tennet så blandades ostkakan med den giftiga kopparn. Då fick de finare gästerna
som serverades först inte i sig så mycket av giftet. Andra menar att det är för att den krämigaste delen är i mitten medan de lite torrare kanterna sparades till barn och tjänstefolk.
En ostkaka ska serveras ljum och lagom grynig. Den ska inte vara för fast utan lös i mitten. Klassisk småländsk ostkaka görs på mjölk, kalvlöpe, ägg, socker och sötmandel. Som alltid i Småland får det inte vara alltför sött, så många har i ett par bittermandlar också för balansen. Ostkakan serveras traditionellt med grädde och sylt, ofta hallon, eller när det ska vara extra fint hjortron. Ostkakan har blivit en symbol för Smålands kulinariska arv och är en höjdpunkt vid festliga tillfällen.
Smålands karismatiska korv
Isterband
För att förlänga hållbarheten på mat har man i alla tider rökt, torkat och fermenterat. Att behandlingen också ger råvarorna ett djup och en nyansrik smak är en trevlig sidoeffekt. Småländska isterband är en grovkornig, lättrökt korv med mustig och lätt syrlig smak, ibland med rökkaraktär. Korven torkades hängande över vedspisen, vilket gynnar tillväxten av mjölksyrebakterier som omvandlar socker till mjölksyra och startar en fermentering. Det är också fermenteringen som ger isterbandet den karakteristisk syrliga smaken och bidrar till lång hållbarhet.
Man använde mycket av det som blivit kvar efter slakten från både nötkött och fläsk, hackade det och blandade det med söndermosad potatis och korngryn som fått svälla över natten. De smalaste fjälstren, djurtarmarna, användes och de stoppade korvarna hängdes på en stång invid spisen till dess de blev helt genomtorkade. Korven åts sedan som den var eller bryntes på glöd. Idag finns det lika många varianter av isterband som det finns rökerier i Småland.
Isterbandet – en unik innovation
Isterbandet är ett makalöst gastronomiskt arv och något av en matinnovation. Med en väl avvägd balans mellan grönsaker och kött, mellan rökning och fermentering skapas en aromatisk upplevelse som väldigt väl speglar både dåtidens Småland och den tid vi lever i nu. Med insikten om att våra resurstillgångar är begränsade är isterbandet en innovation som främjar vår strävan att äta både gott och klokt. Isterband lär också vara den enda genuint svenska korvsorten som inte har någon motsvarighet i andra länder. Äkta småländskt med andra ord.
Kors i krösamoset
Lingon
Klondyke hade guldruschen, Småland hade lingonrushen. I slutet av 1800-talet rullade varje år hundratals godsvagnar söderut mot kontinenten, till brädden fyllda med småländska lingon.
Bakgrunden var dels en överavverkning av skog som medförde stora kalhyggen där lingonriset frodades, samtidigt som Tyskland hade infört höga tullar på färdiga livsmedel, som sylt. Men inte på färska lingon, och därför blev det en huggsexa om de svenska bären. Män, kvinnor och barn – alla plockade, och ersättningen var hög. Ruschen pågick till en bit in på 1900-talet när tillgången på bären avtog och priset blev för högt för tyskarna.
Ska man utse någon symbol för platsen Småland så är lingonrisets röda pärlor den givna kandidaten. Lingon är ett bär med bett i, friskt, saftigt och syrligt. Det är näringstätt, smakrikt och ytterst användbart. Tack vare de långa, ljusa sommarnätterna och de torra skogsmarkerna får lingonplantan kämpa lite extra, och därför är de småländska bären sprängfulla med solmogen smak och nyttigheter. Lingon med sin djupt rubinröda färg och syrlighet är något så ovanligt som ett bär som passar både till sött och salt. I Småland har man till och med ett eget namn på det älskade bäret: krösa eller ibland kröser. Krösamos är helt enkelt rårörda lingon.
Lingon, Vacinium vitis-idaea på latin, innehåller en mängd nyttigheter som är bra för kroppen. Förutom en rad antioxidanter och vitaminerna A, B, C och E innehåller bären också fosfor, järn, kalcium, kalium och magnesium, som är nödvändiga för kroppen. Dessutom innehåller de naturlig bensoesyra, som gör att man inte behöver tillsätta konserveringsmedel. Ett riktigt superbär med andra ord.
Andra bär
Även om lingonet har en särställning i den småländska matkulturen så har även andra bär varit en viktig del, och är fortfarande. I Smålands djupa skogar och solvarma gläntor växer gott om bär av olika sorter, små pärlor sprängfulla av sommarkraft och naturlig smak som är fria för alla att ta för sig av. Njut av granskogens blåbär, myrmarkernas hjortron, trädgårdarnas krusbär som även kallats stickelbär och hallonen som pyntar stenmurarna, rika på smaker som viskar om gamla tider och kommande fester.
Lingon i framtidens Småland
Paul Svensson är TV-kock, krögare och kokboksförfattare och en av lingonets främsta förespråkare,
–”Vissa råvaror är så självklara att vi ibland förbiser dem. Som till exempel lingon som vi äter exakt likadant hela tiden, som sylt på gröt eller rårörda till kött. Men lingon skulle med framgång kunna kopplas till helt nya rätter i nya sammanhang, och bearbetas med olika nya tekniker. De kan serveras söta och salta och varma och kalla. Varför inte testa lingon som en krydda, kanderade, som vinäger, gravade, picklade, i choklad, kryddkokta, som ett rosévin, i pulverform, torkade, som ett salt…? Ni hör ju, lingonet har med sin komplexa smakprofil oändliga möjligheter.”
Inte för allt smör i Småland
Mejerivaror
Det småländska talesättet avslöjar hur viktig smörtillverkningen varit genom åren i de småländska trakterna. Det allra bästa smöret ansågs faktiskt komma från Småland och var en av landskapets främsta exportvaror så tidigt som på 1300-talet. Smöret var en eftertraktad produkt, både för egen konsumtion och som bytesvara vid marknader. I Småland var självhushållet dominerande ända fram till 1900-talet, och smörtillverkningen skedde främst på gårdarna.
Äkta smör görs enbart av färsk eller syrad grädde som kärnas, eller vispas hårt, vilket gör att fettet bildar en kornig massa och skiljer sig från den tunnare kärnmjölken. Därefter tillsätts salt, inget annat.
I den småländska matkulturen användes smör på många sätt. Det var en oumbärlig ingrediens i många traditionella rätter eller som tillbehör, som skirat till kroppkakor. Under fattigare tider var det vanligt att hushållen drygade ut smöret med ister eller mjölk för att få det att räcka längre. Smör kunde till och med användas för att få frisyren att ligga slätt.
Än idag har smöret en stark koppling till det småländska matarvet. Lokala mejerier och småskaliga producenter håller traditionen vid liv genom hantverksmässig tillverkning, där kvalitet och smak står i centrum, och det är fortfarande högst skattat, av både kungligheter och finkrogar.
Vill man lyxa till smörgåsen på småländskt vis så tvesovlar man – alltså har dubbla pålägg, både smör och ost eller korv. Men det är kanske mest för dem som har kommit upp sig i smöret, eller kanske vill smöra för någon särskild. För en sådan tvesovlad smörgås går antagligen åt som just smör i solsken, och den som blir utan står där och ser ut som hen har sålt smöret och tappat pengarna.
RECEPT: Rårörda lingon
” Lingon koktes i gammal tid tillsammans med honung till så kallat honungsmos. Ävenså koktes de osötade, eftersom socker var både dyrt och svåranskaffbart. De åtos med potatis, som sovel, eller om de voro något sötade, med potatis och mjölk. Av lingon gjordes också saft och krösamos och detta blandades alltid ut till måltiderna med mjölk till lila färg.”
Gunnar Skogsmark, född 1904 i Misterhult, Småland
Det är otroligt enkelt att laga rårörda lingon, du behöver inte ens en spis. Blanda socker med lingon, rör om då och då tills lingonen tinat och sockret löst sig – klart att servera. Njut av denna sötsyrliga sylt till köttbullar, pannkaka eller på frukostgröten.
Ingredienser 250 g frysta lingon (250 g motsvarar ca 5 dl) och ca 1 dl strösocker.
Gör så här
· Blanda de frysta lingonen med sockret i en burk med lock och låt dem tina så att sockret löser sig.
· Rör om några gånger under tiden.
· Lingonen håller sig sedan i 3-6 månader i kylskåp.
Luffarmat i hyttvärmen
Hyttsill
Att komma in i en glashytta är en alldeles speciell känsla. Värmen, slamret från verktyg och det dova dånet från ugnarna till trots så råder här alltid ett behagligt lugn. Kanske för att man hanterar ugnar som kan bli uppåt 1400 °C. Glasblåsarna har av tradition ofta sjungit under själva glasframställningen, kanske för att öka koncentrationen inför de svåra momenten. En glasblåsare som sommarjobbade på Kosta glasbruk som ung berättar att ibland sjöng glasblåsarna så rutorna skallrade i hyttan. Sankta Lucia, Idas sommarvisa och när glasblåsarna var på det humöret kunde det bli Hela skiten står i lågor.
Hyttsill är en gammal tradition i Glasriket som går tillbaka till den tiden då luffarna fick tillåtelse tillaga sin sill och sin potatis på kvällen i de ständigt varma ugnarna. Idag serveras den till gäster på vissa glasbruk. Salt sill steks i kylröret där glaset under dagen fått svalna och serveras tillsammans med knaperstekt fläsk, småländska isterband och bakad potatis. Efter en uppvisning av glasblåsare brukar den som vill få prova på själv. Att blåsa glas är dock svårare än det ser ut, så det är inte konstigt att det tar sju år att bli fullfjädrad glasblåsare. Efter uppvisningen bjuds hemlagad ostkaka med sylt och grädde och eventuellt en shoppingtur till rabatterade priser i bruksshopen.
En kaka för hela kroppen
Kroppkaka
Kropp är ett gammalt nordiskt ord som troligen betydde ’något böjt eller runt’. Ordet kroppkaka är känt i svenskan sedan 1850.Tidigare var det råg- och kornmjöl i själva kroppkakesmeten, men idag är det potatis som dominerar. De småländska kroppkakorna är gjorda av kokt potatis, vetemjöl och ägg. I äldre tid kunde kroppkakan fyllas med vad som helst som fanns till hands, som ål, korv eller en hel strömming. ”Palten skulle vara stor som två knutna nävar samt hård och fast ävenså mörk”, berättas det i en uppteckning om den småländska maten från 1959.
Rätten är som många småländska specialiteter byggd utifrån kombinationen av smak och resursbegränsningar, där man genom att använda råvarorna klokt kan få en liten bit fläsk att bidra med mycket smak till något som mättar många. Förr åts den främst vid den period som föregick fastan. Kroppkakor har alltid lagats i stora mängder. Det var bra att ha några kvar att steka upp under kommande dagar och de var uppskattade som matsäcksmat, eftersom den innehöll en hel måltid.
Idag är den småländska kroppkakan späckad med stekt rimmat fläsk, lök och vit- eller kryddpeppar. Man äter den ofta med rårörda lingon och skirat smör, även om vissa föredrar den med senap.
Svagdricka, bärsaft, must och öl
Dryck
Till den robusta småländska maten krävs robust dryck. Svagdricka är en traditionell dryck i Småland, gjord på malt, vatten och socker. Den är svagt alkoholhaltig och var förr en vanlig
måltidsdryck. Smaken brukar beskrivas som en blandning mellan sockerdricka och mörk öl, lätt rostat med maltiga toner och sötma.
Men även av bär och frukt tillverkas dryck. Slånbär används nästan enbart till att göra saft och det är en utmärkt uppfriskande dryck, som förr ofta bjöds på under den värsta sommarhettan.
Vid beredning av vin begagnades vanligtvis inte jäst, utan själva frukt- eller bärsaften fick självjäsa. Körsbärsvin var det vanligaste och det bjöds på särskilt vid begravningar.
Vid sjön Åsnen i Urshult finns något unikt: Sveriges enda bevarade sammanhängande ängsfruktsodlingar. I sekler har det odlats äpplen i Småland och fruktträden står som en levande del av landskapet. Om våren blommar de i rosa och vitt och på hösten fyller doften av äpplen luften. Det framställs givetvis både gyllene äppelmust och bubblande cider av äpplen.
Tror man att mikrobryggerier är en ny trend så får man nog läsa på sin historia. Humlen infördes troligtvis till Sverige av cisterciensmunkar som anlade ett av sina första kloster – och snart därefter ett bryggeri – i Nydala i Småland omkring 1143. Men visst, det har absolut skett en nytändning inom öltillverkning. Småland är en spannmålskultur och råvarorna finns redan på plats, så idag hittar man ett mikrobryggeri i var och varannan småländsk bruksort. Öl speglar också det traditionella köket mycket väl, en god öl med tydlig beska är perfekt till ett rökt, fett isterband.
Slutligen, doften av nybryggt kaffe, ångande varmt, svart som kol och uppiggande när det som bäst behövs. Kaffe är på många sätt en småländsk kulturdryck, även om bönorna kommer från fjärran håll. Ett vanligt sätt att dricka det var på bit. Dåtidens kokkaffe var väldigt hett men svalnade fortare om det hälldes upp på fat. Med en sockerbit mellan tänderna sörplade man sedan kaffet från fatet, och drycken silades genom sockerbiten.
Grovt och sött på samma gång –
precis som livet i Småland
Rågkringlor
Ett är säkert när det gäller småländska smaker. Det får liksom inte bara vara en sak. Ska det vara gjort på småländskt vis får ett bakverk till exempel inte bara vara doppat i socker. Det måste också innehålla lite grovhet och tyngd samtidigt. Som rågkringlor, ett utmärkt exempel på äktenskapet mellan det fina och det grova. En småländsk rågkringla har en distinkt och karaktärsfull textur som skiljer sig från många andra bakverk. Ytan är matt och lite sträv tack vare rågmjölets rustika karaktär och den traditionella bakmetoden. När man biter i den möts man först av ett lätt segt och kompakt inre, medan ytan kan ha en aning knaprighet beroende på gräddningsmetod. Innanmätet är tätt och lite fuktigt, med ett mild tuggmotstånd som gör att smaken dröjer kvar längre i munnen. Ät dem varma med rikligt med smör på och njut av sötma, sälta och den segsmuliga texturen.
RECEPT: Småländska rågkringlor
Ät dem varma med rikligt med smör på och njut av sötma, sälta och den segsmuliga texturen.
Ingredienser 8 dl rågsikt 2 msk socker 0,5 tsk salt 3 tsk hjorthornssalt 100 g smör 3 dl gräddfil.
Gör så här
· Blanda de torra ingredienserna i en bunke. Smula i smör och nyp in smöret i mjölblandningen. Häll över gräddfilen och knåda ihop till en deg.
· Dela i 24 bitar, rulla 10 cm långa ormar och forma dem till en ring.
· Häll strösocker på ett fat och doppa kringlorna i sockret på ena sidan.
· Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper och grädda mitt i ugnen på 250° i ca 8 minuter.
Gamla traditioner och nya smaker i framtiden
Idag är småländsk matkultur en kombination av tradition och modernitet. Intresset för mathantverk och lokalproducerade råvaror har ökat explosionsartat, och många av de gamla rätterna återupplivas i nya former. Ostkakan har till exempel blivit en stolthet som marknadsförs både nationellt och internationellt, och att lingon är ett superbär som sopar mattan med goji, acai, tranbär och aroniabär är numera vetenskapligt bevisat. Småland är numera också känt för sina äppelträdgårdar, mikrobryggerier och gårdsmejerier, något som speglar den starka kopplingen till regionens jordbrukstraditioner.
Inspireras av snålheten – en bortglömd dygd
Man pratar ju ibland om smålänningars snålhet. Men man borde snarare kalla det resursklokhet. Det är en dygd som återigen har fått stor relevans, och det handlar om att utgå ifrån och förstå det skafferi och de begränsade resurser man har för handen, och göra det bästa av det.
Småland var under flera århundraden en fattig jordbruksbygd, och det har format matvanorna i regionen. Man behövde hushålla med resurserna, och maten var baserad på det som kunde odlas eller produceras lokalt. Enkla råvaror som potatis, kål, rotfrukter, spannmål och mjölkprodukter spelade en central roll, tillsammans med vad naturen erbjöd i form av bär, svamp och viltkött, där man var skicklig på att förädla och skapa smakrik mat av det lilla som fanns. Och ser man det på det sättet så står Småland för ett väldigt rikt mathantverk, för här vet man hur man tar vara på allt. Isterbanden är ett gott exempel på det, liksom kroppkakan och rågkringlan. Tja, vem vet, kanske till och med huvudsyltan – som helt enkelt kokades och pressades av kött och andra mjukdelar på grisens huvud – kommer att få en nytändning som småländsk delikatess i framtiden?
Hitta Småland i ett japanskt kök
Vi låser lätt fast oss vid att vissa råvaror enbart passar i vissa sammanhang, men den synen håller definitivt på att förändras. Vi ser allt oftare hur globala smaker kombineras med lokala råvaror, och det är en trend som bara växer.
Monica Carlsson på PM & Vänner ser många likheter mellan just Småland och Japan.
– Vid första anblicken kan det japanska och småländska köket verka som två vitt skilda mattraditioner. Men tittar man mer noga blir det tydligt att de delar en gemensam kärna: hantverk, enkelhet och en djup respekt för fermentering.
I Japan är miso, sojasås och inlagda grönsaker klassiska exempel på fermenterade produkter som ger maten en komplex och umamirik smak. I Småland har man istället lutat sig mot surdeg, syrade korvar och fermenterade mejeriprodukter som filbunke och lagrade ostar.
Att hämta inspiration från andra kulturer är en naturlig del av utvecklingen, och när det kombineras med lokala ingredienser – gärna om det finns en gemensam grundsyn – uppstår magi. Tänk till exempel en småländsk rättika i en japansk dashibuljong, toppad med picklade hjortron, och till det en kombucha på svarta vinbär och lingon. Ren perfektion.
Gröt på lyxkrogen
Lyxrestaurangen PM & Vänner i Växjö är numera en institution i Småland, men trots stora framgångar så har de hållit fast vid sitt småländska arv: den lokala maten från skog, äng och sjö. Monica Carlsson är M:et i PM och själv född och uppvuxen i Småland.
– Småländsk mat ligger oerhört rätt i tiden idag. Det har alltid varit småskaligt, säsongbetonat och lokalt. Eftersom det växte långsamt i de ofta karga markerna och produktionen skedde i liten skala så behöll maten också mycket smak.
Monica Carlsson återkommer ofta till kreativiteten som fötts ur den knappa tillgången.
– När man inte haft ett överflöd så respekterar man råvaran. Inget får slösas bort, och man har försökt behålla och lyfta smakerna så mycket som möjligt. Det har vi tagit fasta vid.
Hon berättar hur överblivet isterband, chark och kött i restaurangköket mals och kokas med kryddor och örter.
– Det blir en småländsk ’nduja som med överblivet knäckebrödsspill har blivit en populär smårätt!
Att använda sig av minnen är ett sätt för kockar att skapa en känslomässig upplevelse för sina gäster. Minnet av mormors ostkaketillverkning och smaken av den osötade ostmassan blevi restaurangtappning en småländsk variant på italiensk tomtatsallad med ricotta. Den obakade ostmassan toppades med marinerade, torkade och inkokta tomater, salsa verde och rostad mandel.
– Genom att dekonstruera klassiska smaker och återbygga dem på oväntade sätt kan man skapa rätter som både känns bekanta och nytänkande – och som är hållbara, säger Monica Carlsson.
Hon vill gärna sätta lite mer ljus på ursprungliga spannmålssorter som enkorn och emmer, kulturgrödor som ofta är härdigare att odla och mer smakrika än det nyare vetet.
– Eller tänk korngrynsgröten som utvandrarna åt. Den kan kännas fattig vid en första anblick, men gör man den som en lyxig risotto med äpple och svamp och serverar till viltkött så blir den en delikatess.
Monica menar att smålänningarna ska vara enormt stolta över sitt hantverk, sina råvaror och den småländska inställningen.
– Det finns ett småländskt uttryck som jag tycker är både fint och modernt, och det är tavarsamhet, alltså att vara varsam om och ta vara på allt vi har att tillgå.
Den traditionella maten – framtidens hälsosamma mat
Vid Linneuniversitetet pågår intensiv forskning med en rad projekt som ska försöka svara på frågan hur livsmedel påverkar vår hälsa. Cornelia Witthöft är professor i livsmedelsvetenskap med inriktning mot nutrition och livsmedelskemi, och hennes forskning strävar efter att återinföra baljväxter i vår dagliga kost för att främja bättre hälsa.
– Baljväxter har längre varit en oerhört viktig gröda i Småland, framför allt i östra delarna, men även i Kronoberg har bönor och ärtor odlats på åkermarker nästan lika längre som vete och korn.
I det pågående universitetsprojektet ”Hälsofrämjande baljväxter” undersöks de positiva effekterna av regelbundet intag av baljväxter. Deltagarna i studien får äta en till två portioner baljväxter dagligen. Studien omfattar både friska individer och personer med typ 2-diabetes, där man analyserar förändringar i blodvärden samt bakteriefloran i mun och tarm. Dessutom studeras hur baljväxtkonsumtion påverkar sömnkvalitet och förekomst av sömnlöshet.
På Linnéuniversitetet forskar man även på ersättningsprodukter tillverkade av småländska baljväxter, som till exempel vegetariska alternativ till kött och ost. De växtbaserade ostarna har högt innehåll av kostfibrer och kunde göras med både med fast och skivbar konsistens. Köttsubstitut med struktur som liknar kyckling eller nötkött har också framställts framgångsrikt av protein från svenska gula ärtor och bondbönor.
Witthöft betonar att traditionella småländska rätter som bruna bönor med fläsk inte bara är en del av kulturarvet, utan också kan bidra med flera hälsofördelar. Genom att återintegrera sådana rätter i vår kost kan vi dra nytta av de näringsmässiga fördelarna som ett högt innehåll av folat och kostfiber, vilket kan bidra till bättre blodsockerreglering och hjärt-kärlhälsa.
– Vi måste helt enkelt ha mer växtprodukter på vår tallrik i framtiden, och baljväxter bör utgöra en stor del av det, menar Cornelia Witthöft.
– Så visst ska vi äta bönor med fläsk även i framtiden, även om vi måste lägga på lite extra bönor på tallriken och minska ner på fläsket – eller äta fläsk gjort av bönor kanske!